Vocals by Anton

Mustasch är ett band som jag lyssnar på väldigt mycket just nu. Det man fastnar för är deras  tunga riff som det finns lite av i alla låtar utan att bli uttjötat. Även fast det är så tungt hela tiden så lyckas dem ändå hålla en klistrad, kanske är det för att dem har lagt in mindre tunga ibland till och med lugna låtar på precis rätt ställen på skivorna. Eller så är det bara för att jag är en sucker för tunga riff.
Sen är det självklart Ralf Gyllenhammars råa röst där man ibland kan höra den goa göteborgsdialekten. Han är för övrigt en jäkla förebild till frontman. Live är han lika skön som om han snackar med sina polare, och att själv spela lead guitar och dra grymma solon, sjunga som en kung och underhålla en publik, så finns därinte så mycket mer att begära av en frontman. Man måste ju självklart nämna deras låttexter också, riktigt riktigt klyschiga hårdrocks rader som är lika klockrena som ett "i can't stop loving you" i en Usherlåt.. eller vad säger ni om:

"I'm a wizard I got magic sticks
I'm drinking liquid gold
The taste of metal in my mouth
Infected all my bones"

Passar detta då inte in i hårdrock så heter jag fanimej Sven, kaxigt och klyschigt. Namnet Mustasch är ju ett riktigt coolt bandnamn också, klyschigt det med men så jävla hårt och ska inte hårdrocken vara hård? Sen måste man ju nämna Ralfs sideburns, så jäkla coola, innerst inne tror jag killar vill ha såna, jag kan inte neka i alla fall. Så kan ni precis som jag aldrig få nog av tunga riff, klyschiga texter och ett alldeles speciellt Göteborgssound så ska ni ta er en liten stund av Mustasch. Tips på låtar: "Down in black", "Double Nature", "The Deadringer", "The End", "6:36" och sist men verkligen inte minst "I Lied".

//Anton